Sårad och kränkt

Jag har under en lång tid som sjuk fått stå ut med att folk viskat bakom min rygg, glott och vänt sig om efter mig när jag går förbi. Men jag har blivit van och har inte orkat bry mig om det, för så länge folk inte kommenterat eller gjort något annat för att kränka mig spelar det ingen roll för mig för som sagt, jag har blivit van och orkar inte bry mig. Men det är inte allt, folk har inte bara viskat och glott. Folk har kränkt mig på flera sätt och vis, senast var nu i onsdags när en tjej filmade mig och jag trodde aldrig att jag skulle bli så ledsen som jag faktiskt blev.

 

Kommentarer har titt som tätt ploppat ur folks munnar, allt ifrån äldre tanter till unga små tjejer. Jag tror att jag är mycket väl medveten om att Gina Tricot inte säljer barnkläder, men tack för påminnelsen tjejer! Det som sårar mig mest av allt i det hela är hur folk kan göra så mot en människa, för om dom gör så här mot mig, filmar och kommenterar, då gör dom säkerligen så mot flera andra människor. Jag skulle aldrig i mitt liv ens tänka tanken att kommentera någon annans utseende med sårande kommentarer. Jag ska inte ljuga, jag har själv reagerat när jag sett en väldigt utmärglad människa men inte fan har jag stått och glott på henne för det eller fällt en onödig sårande kommentar? Nej, för det är så respektlöst att det inte är sant. Vad skulle jag få ut av det? Skulle jag verkligen må bättre av att kläcka ur mig en kommentar som "fula skelett" eller "det finns ingen barnavdelning här" för det är sådana kommentarer jag har fått stå ut med. Jag har alltid varit en person som vägrat visa upp en svag fasad, jag har alltid satt upp ett hårt skal. Gråter inte bland folk, för då är man svag. Eller det är i alla fall vad jag trott och tyckt, men nu börjar det där skalet tyna bort, för jag orkar inte. Jag ber er, snälla snälla, låt mig få vara i fred. Jag kämpar verkligen som ett djur, men det tar inte en dag att gå upp i vikt, det tar otroligt lång tid och det är en kamp. Men kampen blir inte lättare för att ni kommenterar elaka saker...

 

Jag hoppas att ni som går igenom samma sak som jag och som också kanske får stå ut med sådant här inte låter kommentarer eller blickar såra er, för ni alla är lika fina och värdefulla.